-
1 slita
протирать; изнашивать; рвать, разрывать -
2 SLÍTA
* * *(slít; sleit, slitum; slitinn), v.1) to snap, break, a string, cord, rope (Æsirnir sýndu honum silkibandit ok báðu hann s.); s. í sundr, to break asunder (s. í sundr svá mjótt band);2) to tear, pull; Loki sleit upp mistiltein, L. pulled up the mistletoe; slíta ná, hræ, to tear a corpse; s. e-n af sér, to throw one off (S. vildi s. hann af sér); sleit hann undan veðr, the gale drove him out of his course;3) fig. to break, break off, with acc.; s. þing, to break off, dissolve a meeting; with dat. (s. þingi, flokki, veizlunni); áðr þinginu sé slitit, before the meeting be dissolved;4) to rend, tear (brynja hans var slitin til únýts); klæði sundr slitin, torn asunder;5) to wear-out; hann mun eigi mörgum skyrtunum s., he will not wear out many shirts, not live long; slitnir skór, worn-out shoes;6) s. ór e-u, to decide, settle (hann kvað lögmann ór þessu s. skyldu);7) impers. to be torn away (sleit af honum mann á báti); with dat., slítr þar tali þeirra, there the talk ended; sleit Fróða frið fjánda á milli, Frodi’s peace was broken between the foes; borgir ok kastalar ok þorp, svá at hvergi slítr, in an unbroken line; þar til er ór slítr með þeim, till it comes to an end;8) refl., slítast, to tear oneself loose (s. ór höndum e-m).* * *slít; pret. sleit, sleizt, sleit. pl. slitu; subj. slíti; imperat. slít, slíttu; part. slitinn: [A. S. slîtan; Engl. slit; Dan. slide]:—to slit, break, of a string, rope (rífa, of cloth); snara er slitin, 623. 36; slíta þráðu, reip, bönd. Sól. 37, Stor. 7; s. í sundr svá mjótt band, Edda 20; þeir sýndu honum silki-bandið ok báðu hann slíta, id.; þær fá nú varla svá títt spunnit örlaga-þráð sem ein slíta, Al. 141; hann tók Mistiltein ok sleit upp, Edda 37; sleit hann af sér slæðurnar, Fms. vii. 149; Steinarr vildi s. hann af sér, threw him off, Eg. 747; sleit hann undan veðr, the gale drove him out of his course, Landn. (Hb.) 27.2. metaph. to break, break off; slíta skipan, Al. 109; s. þing, to break off a meeting, dissolve, Fms. i. 34, vi. 193 (þinginu v. l.); s. félag, Gísl. 13; s. samnað, to disperse, Fms. ix. 369; þá var niðr slegit ok slitið samhald þat, vi. 286; ef þó væri baði þing áðr slitin, divided, Grág. i. 116; slíta sáttir. Am. 67; s. málstefnunni, Ó. H. 33.β. with dat. to break with a thing, i. e. break it up, dissolve; munu þér slitið fá flokki Bagla, Fms. ix. 267; slíta þingi, to dissolve a þing altogether, Grág. i. 116; áðr þinginu sé slitið, before it be dissolved, Fms. i. 34, Hrafn. 19; var slitið veizlunni, Ld. 32; slitu þeir handlaginu, Ölk. 36; s. tali, Ld. 320; s. gildinu, Eg. 23; s. bardaganum, Fms. xi. 96; slíta búi, N. G. L. i. 201; s. svefni, Helr. 9.II. to rend, tear; brynja haus var slitin til únýts, Fms. i. 173; sár hef ek sextan, slitna bryniu, Fas. i. 427 (in a verse): to tear like a wild beast, Vsp. 45; slítr nái nefför, 50; hrafnar slitu sjónir ór höfði þeim, Sól. 67; ef dýr eða foglar s. hræ manna, Eg. 580; jarl lét s. hold hans með ullar-kömbum, Blas. 44: s. sundr, to break asunder; þat mun satt, es vér slitum í sundr lögin, at vér monom slíta ok friðinn, Íb. 12; klæði sundr slitin, torn asunder, Grett. 115; ísar með sundr slitnum vökum, Sks. 175 B; hendr með sundr slitnum fingrmn, with separated fingers, i. e. not webbed, 169.2. to tear and wear out, of clothes; hann mun eigi mörgum skyrtunum slíta, he will not wear out many shirts, not live long, Þorst. hv. 53; slitnir skór, worn-out shoes, Ísl. ii. 80; slitinn sekkr, Stj. 366; dúkr slitinn, Pm. 62; bjórr slitinn, 108; Ingjaldr svarar, ek hefi vánd klæði, ok hryggir mik eigi þó ek slíta þeim ekki görr, I have bad clothes, and care not whether I wear them out or not, i. e. I am an old man, and care not for my life, Gísl. 50; s. barns-skónum, see skór; slitinn skrúði, Dipl. v. 18; slitið klæði, Vm. 21; með slitnum hökli.III. metaph., slíta ór e-u, to decide; hann kvað lögmann ór þessu s. skyldu, Nj. 237; en konungr slítr eigi ór því svá brátt, Fbr. 119 (ór-slit): berr hann upp þetta mál við þá, þeir slíta þat ór, at …, Róm. 321.IV. impers. one breaks off a thing, i. e. it is torn off, from its moorings or fastenings; sleit af honum mann á báti, Landn. 28; ef fjósir (acc.) slítr út fyrir honum eða bein, ok rekr á annars manns fjöru, Grág. ii. 360; um allt þat er fémætt slítr út af hval … ef urgur eru í þjósum þeim er út slítr, Jb. 320.2. to be cut short, end; munu því allir verða fegnir várir menn, at slíti þessa þrásetu, that it shall come to an end, Fms. viii. 441; with dat., slítr þar tali þeirra, Fms. xi. 112; slítr þar hjali, 47; sleit Fróða frið, Hkv. i. 13; borgir ok kastalar ok þorp, svá at hvergi slítr, in an unbroken line, Fms. vii. 94; at slitið væri friðinum milli Norðmanna ok Dana, Hkr. iii. 176: þar til er ór slítr með mönnum, till it comes to an end, Nj. 105; hann vill fylgja þér, þar til er ór slítr með ykkr Hrafnkatli, Hrafn. 19.V. reflex., slítask, to tear oneself loose; slítask or höndum e-m, Sks. 598; Þórólfr sleitzk ór þessi þröngu brott, Fms. viii. 249: part., klukka slitin af ryði, Ísl. ii. 459. -
3 slíta
[sli:tʰa]slít, sleit, slitum, slitið1. vt1) (A) разрывать, рвать; вырывать2) (D) кончать, переставать, прекращать; разрывать, нарушать, ликвидироватьslíta sambandi við e-n — порвать связь с кем-л.
3) (D) изнашивать, снашивать, протирать□отрываться, вырываться (от кого-л.)□3. pp slitinn1) разорванный2) изношенный, поношенный, протёртый3) -
4 slita
uregelmæssigt verbum1. slide, bruge noget så meget at det bliver tyndere eller går i stykker3. slide og slæbe, pukle4. rive løs eller lign. (om heftige bevægelser)Buketten såg lite bättre ut när Louise hade slitit av alla de vissna bladen
Buketten så lidt bedre ud, da L. havde revet alle de visne blade af
5. bruges i overført betydning (fx om fornemmelser, følelser)L. kunne ikke flytte blikket fra den flotte mand
Slita fan, slita hund, slita ont, slita som ett djur
Rive sig i håret, være desperat (rasende, ophidset)
Slit den (det) med hälsan!
Velbekomme!
-
5 slita
uregelmæssigt verbum1. slide, bruge noget så meget at det bliver tyndere eller går i stykker3. slide og slæbe, pukle4. rive løs eller lign. (om heftige bevægelser)Buketten såg lite bättre ut när Louise hade slitit av alla de vissna bladen
Buketten så lidt bedre ud, da L. havde revet alle de visne blade af5. bruges i overført betydning (fx om fornemmelser, følelser)L. kunne ikke flytte blikket fra den flotte mandSærlige udtryk:Slita fan, slita hund, slita ont, slita som ett djur
Rive sig i håret, være desperat (rasende, ophidset)Slit den (det) med hälsan!
Velbekomme! -
6 slíta
v (acc) (slít, sleit, slitum, slitið)1. roztrhnout, roztrhat2. (dat) opotřebovat, obnosit3. (dat)- ukončit, skončit -
7 slita
slita [˅sliːta]1. abtragen, abnutzen, verschleißen;slita 'ut abnutzen;slit den med hälsan! umg es sei dir wohl gegönnt!2. reißen, zerren (i an Dat)3. slita 'sönder zerreißen;slita och släpa sich abplacken;slita 'ut sig sich abrackern4. v refl slita sig (lös) sich losreißen -
8 slita
* * *(slít; sleit, slitum; slitinn), v.1) to snap, break, a string, cord, rope (Æsirnir sýndu honum silkibandit ok báðu hann s.); s. í sundr, to break asunder (s. í sundr svá mjótt band);2) to tear, pull; Loki sleit upp mistiltein, L. pulled up the mistletoe; slíta ná, hræ, to tear a corpse; s. e-n af sér, to throw one off (S. vildi s. hann af sér); sleit hann undan veðr, the gale drove him out of his course;3) fig. to break, break off, with acc.; s. þing, to break off, dissolve a meeting; with dat. (s. þingi, flokki, veizlunni); áðr þinginu sé slitit, before the meeting be dissolved;4) to rend, tear (brynja hans var slitin til únýts); klæði sundr slitin, torn asunder;5) to wear-out; hann mun eigi mörgum skyrtunum s., he will not wear out many shirts, not live long; slitnir skór, worn-out shoes;6) s. ór e-u, to decide, settle (hann kvað lögmann ór þessu s. skyldu);7) impers. to be torn away (sleit af honum mann á báti); with dat., slítr þar tali þeirra, there the talk ended; sleit Fróða frið fjánda á milli, Frodi’s peace was broken between the foes; borgir ok kastalar ok þorp, svá at hvergi slítr, in an unbroken line; þar til er ór slítr með þeim, till it comes to an end;8) refl., slítast, to tear oneself loose (s. ór höndum e-m).* * *u, f. ‘cismos,’ þat er ‘slita’ at váru máli, Skálda 184. -
9 slíta
v. сильн. I; praes. slít; praet. sleit, pl. slitum; pp. slitinnÆsirnir sýndu honum silkibandit ok báðu hann slíta — асы показали ему эту шелковую ленту и попросили, чтобы он её разорвал, Gylfag. 34
2) вырывать, выдёргивать, вытаскивать* * *гл. сильн. I разрыватьд-а. slītan, д-в-н. slīzzan (н. schleissen раздирать), ш. slita, д. slide, нор. slite -
10 slita
tear; wearslita sönder; tear -
11 slita
общ. коновязь -
12 slíta úr
fyrr en úr slítur — (imp) прежде чем дело кончится [решится]
(það) slítur úr honum — (imp) идёт дождь [снег]
-
13 slita ut
uregelmæssigt verbum1. slide, bruge noget så meget at det efterhånden bliver medtaget -
14 slíta (út)
-
15 slita
коновязь; полоз -
16 slita ut
uregelmæssigt verbum1. slide, bruge noget så meget at det efterhånden bliver medtaget -
17 slita
1) doorscheuren2) rukken3) vaneenscheuren -
18 slita
I.1. коновязь (Грам. инф.: ж.; Окончания: \slitaи; р. мн. \slitaей)2. ( smagu priekšmetu pārvietošanai;) полоз ( брус; Грам. инф.: Окончания: \slitaа; мн.: и. полозья, р. полозьев)LKLv59▪ Sinonīmilietv. lenteris; margas; sietneT09 -
19 slíta
v.to tear(slíti, (slítur), sleit, slitu, slitin) -
20 slita
коновязь
См. также в других словарях:
slita- — *slita , *slitam germ., stark. Neutrum (a): nhd. Schlitz, Trennung; ne. slit (Neutrum), separation; Rekontruktionsbasis: an., ae., ahd.; Hinweis: s. *sleitan, *sliti ; Etymologie: s … Germanisches Wörterbuch
slita — • tjänstgöra, operera, släpa, slita, jobba, sträva • sträva, släpa, streta, slita, knoga, beflita, sig, pressa sig • knoga, sträva, slita, streta, jobba, träla, knega • knoga, sträva, slita, streta, träla, knega … Svensk synonymlexikon
slita ont — • lida, pinas, plågas, smärtas, våndas, ha ont, slita, ont … Svensk synonymlexikon
slita — v (slet, slitit, sliten, pres. sliter) … Clue 9 Svensk Ordbok
pra-ṡlita — प्रश्लित … Indonesian dictionary
šlitauti — šlitauti, auja, ãvo NdŽ, šlytauti, auja, avo KŽ 1. CII444, N, [K] žr. šlituoti 4. 2. N žr. šlytoti 1 … Dictionary of the Lithuanian Language
šlitavimas — šlitãvimas sm. (1) [K]; N → šlitauti 1 … Dictionary of the Lithuanian Language
schleißen — Vst. zerreißen erw. stil. (8. Jh.), mhd. slīzen, ahd. slīzan, as. slītan Stammwort. Aus g. * sleit a Vst. zerreißen , auch in anord. slíta, ae. slītan, afr. slīta. Die Sippe hat keine sichere Vergleichsmöglichkeit. Präfigierung: verschleißen;… … Etymologisches Wörterbuch der deutschen sprache
sträva — • sträva, släpa, streta, slita, knoga, beflita, sig, pressa sig • knoga, sträva, slita, streta, jobba, träla, knega • stötta, sträva, bjälke, sparre, stock, bom • knoga, sträva, slita, streta, träla, knega • balk, sträva, stock, sparre … Svensk synonymlexikon
streta — • knoga, sträva, slita, streta, jobba, träla, knega • sträva, släpa, streta, slita, knoga, beflita, sig, pressa sig • knoga, sträva, slita, streta, träla, knega … Svensk synonymlexikon
Raven banner — This article discusses the medieval flag. For the booklet, see The Raven Banner. The raven banner (in Old Norse, Hrafnsmerki ; in Old English, Hravenlandeye ) was a flag, possibly totemic in nature, flown by various viking chieftains and other… … Wikipedia